Reser, ritar, skriver och pratar

Jag åker tåg. Ni som följt min gamla blogg vet ju vad jag tycker om att göra det. Men trots en vrålande bebis och en och annan mobilblottande gubbe, har resan hittills varit ganska angenäm. Jag åker med Blå tåget, i ett mysigt gammalt tågset med många originaldetaljer från sextiotalet. Det tar lite längre tid men är desto trevligare.
Resan går till Stockholm. Det blir bara en tur över dagen för jag har så himla mycket att stå i hemma vid ritbordet. Och så får jag trevligt besök på onsdag och då ska jag helst ha hunnit skriva en krönika och städat också.
Men det blir ett intressant jobbmöte idag, som förhoppningsvis kommer leda till ett större illustrationsuppdrag framöver.

Det har blivit (och kommer bli) extremt mycket resande för mig här under hösten. Ett par trevliga resor till Malmö med både jobb och nöjen, tre till Karlstad (författarfestival i Filipstad, Värmländsk bokmässa och slutligen signering i Akademibokhandeln), en till Färöarna (där jag ska hålla serieworkshop) och så nu, idag, till Stockholm. Jag tror bestämt att min reseneuros är kurerad. Pallar liksom inte stressa upp mig inför varje resa, som förr. Då skulle jag inte göra något annat. En annan sak jag är oerhört lättad över är att jag har blivit av med min scenskräck! Det är så mäktigt. Jag fixar att prata inför publik! Det trodde jag aldrig. Det blir en hel del föreläsande här i höst också.

Reser, ritar, skriver och pratar, det är det enda jag gör.
Och jag älskar det!

Annonser

Jag sörja, jag sörja, jag sörja väl må

Alldeles nyss hög det till av vemod i hjärtetrakten. Det var när jag satte på den musik jag brukade lyssna på under arbetet med I varje droppe är en ädelsten, nämligen min Fröding-spellista. Jag har aldrig njutit så mycket av ritandet som under det intensiva arbetsåret, aldrig lagt lika mycket känsla i bilderna. Och nu är det över? Det känns så himla tomt? Jo, visst, jag kommer att prata om boken under hösten i olika sammanhang. Och Gustaf kommer alltid vara min vän. Men boken är färdig. Min bebis.
Som tur är, har jag ju ett nytt projekt på gång; serietolkningen av Kvartetten som sprängdes.

Ändå tillåter jag mig att sörja att mitt vackra, intensiva Fröding-år är till ända. Jag känner att jag behöver det.

20141007-114256.jpg

Sliten vid Slussen

Jag försökte att ta en smygselfie nyss men tyckte jag såg så jäkla sliten ut. Så detta inlägg får bli bildlöst. Jag väntar på min kompis Kajsa vid Slussen. Hon ska få sin nyckel innan jag far mot Göteborg. Det har varit en fin vistelse men nu längtar jag hem till ritbordet och Birger Sjöberg. Får nog fara direkt till Serieateljén när jag är framme, för att bota abstinensen.

Kajsa och jag var ute igår. Först åt vi på Kvarnen (mysigt ställe) och så gick vi på mina facebookkompisars inrådan till ett hiskeligt hak som hette Den gröne jägaren. Där var det karaoke, men då alla som uppträdde var typ proffs, tappade vi lusten. Man vill ju gå upp på scenen och briljera, inte sjunga direkt efter en wailande Mariah Carey-kopia, liksom. Hade tänkt köra lite Queen och Led Zeppelin men det får bli en annan gång. En grej som har varit jobbig med mitt nya liv som inneboende och när jag jobbar enbart i ateljén, är att jag inte kan sjunga lika högt och mycket som innan. Jag menar, jag måste verkligen sjunga HELA tiden, det är ett beroende. Jag sjunger ut alla mina känslor, dagen lång. Det behöver inte vara några dramatiska känslor, jag sjunger lika mycket ut vardagstristess och den där känslan av att vara känna sig så där lite lagom nöjd med livet, utan särskild anledning. Men oj, när jag är ledsen, då ekar det av Otis Redding och Billie Holiday därhemma. Och är jag kär skrålar jag med till låtar av Beatles, Stevie Wonder eller nåt annat glatt. Fast nu törs jag inte sjunga lika högt längre, tyvärr. Tycker man känner sig så naken. Och jag vet inte om min sång uppskattas lika mycket av andra… Nåväl. Jag får väl min egen lägenhet att sjunga i vad det lider.

Nu får Kajsa komma snart. Jag börjar bli trött på att titta på hipsters nu. De har så konstiga mössor.

Good morning, good morning

Goddag! Solen skiner över Stockholm och jag sitter i min kompis lägenhet och förbereder en workshop jag ska hålla i eftermiddag. Jag har också sjungit allt från Otis Redding till Creedence i min ensamhet, för att testa akustiken. Och för att jag är på ganska gott humör. Och kanske lite som uppvärmning inför en eventuell karaokekväll… Vi får se. Det är i alla fall himla fint att få umgås lite med en av mina äldsta vänner, Kajsa. Vi har så jäkla kul ihop.
Nej, nu måste jag testa akustiken i duschen! Vill lukta anständigt på min workshop, så att inte deltagarna tror att serietecknare är såna där slashasar som inte bryr sig om sin hygien.
Pöss och hej!

20141001-110603.jpg

Nöjd bokmässeveteran

Oj oj, nu är jag mör! Men årets bokmässa (min trettonde) är till ända och jäklar, vilken kul mässa det blev! Fyra långa dagar och så festligheter varje kväll, det är inte för den veka. Men jag har trots sömnbrist, klarat att hålla inte mindre än tre föreläsningar, deltagit i två panelsamal kring tecknande, samt hunnit med lite annat smått och gott. Och så har jag hängt med Gustaf Fröding-sällskapet förstås och med Birger Sjöberg-sällskapet, icke att förglömma! Det var riktigt skoj. Utöver det har jag flirtat med en och annan stilig karl, vilket också höjde livsandarna några snäpp, och umgåtts med en massa seriefolk förstås. Det finns så jäkla många bra personer i serie-Sverige!

Ikväll väntar enbart tevetittande och ostbågsätande. Precis lagom för en trött men nöjd bokmässeveteran.

IMG_1206

Mycket kaffe bidde det…

IMG_1201

Enda fotot jag (smyg)tog under mässan: Björn Hellberg (??). Jag glömmer alltid att ta kort när jag har mycket skoj på gång.

Puss och gonatt!

Det har hänt en del

Nu ska jag sammanfatta de senaste månaderna hjälpligt. Håll i hatten och ta emot:
Sedan juli har jag släppt min Fröding-bok, min bebis, mitt hjärteprojekt. Allt har gått fint. I varje droppe är en ädelsten finns nu att köpa bl.a hos Bokus och Adlibris.
Så har jag rest runt lite (Finland, Skåne, Västergötland mm).
Och jobbat med att rita en massa nya serier, förstås! Bland annat en kampanj för HRF.
Och så har jag både skilt mig och flyttat.

Det sistnämnda tog på krafterna vill jag lova. Just nu är jag inneboende hos en trevlig tjej i Kvillebäcken men min dröm och mitt mål just nu är att få en egen lägenhet. Förstahandskontrakt. Och det SKA jag få, kosta vad det kosta vill! Jag är en envis typ.
Ibland tar livet en annan vändning och man måste bara hålla i sig och åka med när det är skumpigt. Jag mår ändå ok efter omständigheterna, är bara lite tröttare än vanligt och känner mig lite ensam på kvällarna. Men oj, vilka fina vänner jag har! De har verkligen ställt upp för mig.

Så nu är jag väl officiellt vuxen, antar jag. Fast på ett lite tråkigt sätt. Även om det var mitt eget beslut att gå, så känns det förstås trist när ett äktenskap inte håller.

Men nu väntar nya äventyr! Och en hel massa nya serier och föreläsningar. Det kommer bara bli bättre hädanefter.

Puss på er!

En sommardag

Det är varmt. Mycket varmt. Jag tillhör inte soldyrkarna tyvärr. Men nu ska jag inte gnälla.
Det är ju sommar! Ännu har jag inte tagit årets första dopp men det får bli ändring på det snart. Det är bara så bökigt att ta sig till en bra badplats i den här stan. Jag kan inte bada i havet, på grund av min blötdjursfobi, så det får bli i en insjö. Där finns inga maneter.

Idag ska jag till revisorn och lämna papper. Sedan bär det av till ateljén en sväng. Jag tänkte förbereda för mitt releasekalas och inför en spännande grej jag gör i samarbete med Gustaf Fröding-sällskapet och Sven Wollter i augusti. Jag återkommer om det!

Så nu sitter jag i solen i väntan på spårvagnen medan jag lyssnar på Fridas visor. Det passar en fin sommardag. Och så får jag inspiration till arbetet med Birger Sjöberg-boken.

Ha en fin dag!

20140721-112516.jpg
En sommardag för trettio år sedan.