Märkt: Barnen från Frostmofjället

Tok-Lasse och Spetälsk-Babba

När jag tuschar eller färglägger MÅSTE jag ha en bra ljudbok att lyssna på, annars är det omöjligt att sitta still på sin rumpa så länge. Efter ett väldigt letande på bibblans hemsida bland dussindeckare och chick lit, gav jag upp och lånade om Barnen från Frostmofjället. Igen. Det är nåt visst med den där lillgamla barna/get-skaran… Något med deras stretande i snöstorm, som får mig att kämpa på i mitt knegande själv.

Fast jag stretar inte på för att undvika att hamna på Fattighuset med Tok-Lasse och Spetälsk-Babba, som barnen i boken förstås, utan för att det gör mig glad att rita. Och snöstormarna i Göteborg är sällan så piskande och kalla. Mer blöta och blåsiga.

Och när jag tänker efter, så har jag ingen get heller.

Trovärdigt

keisha

Vet inte vad det är med färgåtergivningen i WordPress, men vill bara påpeka att originalet inte är så gräll i färgerna!

Goddag! Det är strålande vackert vinterväder i Göteborg. Jag sitter och färglägger några illustrationer till en engelskabok för Sanoma Utbildning. Det är riktigt kul!

Tyvärr är jag inbetween good books (om det nu finns ett sådant uttryck. Jepp, nu gör det det. Jag hittade just på det) för tillfället.

Jag är rätt kräsen när det gäller ljudböcker, det ska vara en bra uppläsare och en trovärdig historia (till exempel så gick den deckare fetbort, som ungdomarna säger, när mannen som hittat ett lik i vattenbrynet, kräktes och sedan sköljde munnen med av likvätskor och kräk tillgojsat vatten??). Det får heller inte andas så kallad ”Chic lit”, då får jag utslag.

Nej, det lutar väl åt att det får bli Barnen från Frostmofjället igen. Och ja, det ÄR trovärdigt att en lillgammal barnaskara är bästa vän med en get och sjunger andliga sånger i snöstorm!