Ett rörigt inlägg

ingalillruta

 

Man kan inte klaga på vädret idag, i alla fall inte här i Göteborg! Solen skiner hysteriskt över dalen och får alla höstlöv att gnistra lite extra. Ändå sitter jag inne i ritrummet en stund till. Jag vill hinna färglägga lite innan det är dags att ge sig iväg till tandläkaren. Tro det eller ej, men just tandläkarskräck är jag fri från, ha ha! Det finns ju gränser liksom. Räcker gott med gynekologskräcken och snigelfobin, vi ska inte ha mer, thank you very much. Min sprutfobi har jag i alla fall mer eller mindre gjort mig fri från, tack vare att jag flera gånger i veckan gett mig själv B12-injektioner de senaste åren. Går liksom inte att ha panikångest varje gång, det blir så tröttsamt. Fast det vore ju synd att säga att jag gillar att sticka mig själv med en nål.

Det närmaste tandläkarskräck jag kommit, var på Hammarö. Tandläkaren jag hade där hade så grymt dålig andedräkt att det var en plåga varje gång. Han luktade precis som snabbmakaroner med svettiga köttbullar och ketchup, skolmat som legat på värmning alltför länge. Och jag med min doftöverkänsliga näsa! Jag ville ju inte såra honom genom att andas genom munnen, tänkte att han skulle märka det. Så jag låg där i stanken och plågades. Det var så att ögonen tårades.

Min väninna Greger däremot, är enormt rädd för att gå till tandläkaren, stackaren. Till råga på allt, är hon allergisk mot tandläkarbedövningen har det visat sig. Hon blir helkonstig av den. Det är ju ingen höjdare.

 

Snart är serien om Ingalill klar. Det är en av mina favoriter av Fröding. Särskilt raden ”Säg Inga lilla, räds du för sorgen?” tycker jag är så fin. Jag funderar på att sno de sista orden där i titeln till min nya Galagoserier, som jag ska börja på nu. Efter att jag varit hos tandläkaren alltså. Låt oss hoppas att hen inte luktar gammal skolmat ur munnen!

Lämna en kommentar