Vilken fin dag det här är! Utan någon speciell anledning, den är bara bra. Jag känner mig bubblig och upprymd, lite så att jag måste recitera Fröding: ”Mitt blod är i oro, jag tror jag är kär. – I vem? – ack i allt, som andas!”
För att luften är hög och klar, för att solen skiner och höstlöven lyser och för att ingen fattas mig, just nu, i denna stund. Och för att jag ska till Serieateljén och träffa mina vänner.
Det räcker för att göra en dag fin.