… På Järntorget i väntan på spårvagnen. Kvällssolen är precis lagom varm och då och då kommer det en mild bris från havet.
Så det gör inget att sexans spårvagn dröjer, jag har det bra här på bänken med Led Zeppelin i öronen. Jag var förresten på en helt magisk konsert i förra veckan! Robert Plant spelade i Lisebergshallen. Visst hade jag trott att det skulle vara bra, jag menar, det är ju ändå den forne sångaren i Led Zeppelin! Men att det skulle vara en så makalös musikupplevelse, det kunde jag inte ana. Oj, den kommer stanna hos mig länge. Robert, I love you!

Det gav en skjuts energi till en trött serieskapare. Och det behövdes, för jag har jobbat extremt hårt på sistone. Kul, men ibland behöver man fylla på också. Det gjorde jag även när jag åkte en sväng till Skåne i slutet av förra veckan. Att hänga med bästa Greger och en alldeles underbar liten Wilhelm, det gjorde gott för själen. Jag hann träffa mina vänner Eva och Annika också. Nästa gång stannar jag längre. Det är så många fina människor där nere i söder som jag vill hänga med. Men nu hann jag bara vara borta från ritbordet ett par dagar.

Det allra sista korrekturpillet på Frödingboken är klart (hoppas jag). Nu jobbar jag dels på en serie om mens till en antologi i ämnet,
som kommer på Kartago i höst. ”Tjejer ritar bara serier om mens” heter den och den blir nog fin. Och så ligger jag i startgroparna på Birger Sjöberg-projektet. Plus att jag illustrerar åt ETC/HRF och Trelleborgs museum. Och lite annat smått och gott.

En väldigt rolig nyhet var att jag fick Författarfondens ettåriga arbetsstipendium! Det är jag väldigt glad och tacksam för. Pengarna kommer förhoppningsvis in på kontot i dagarna. Då kan jag ladda mitt åkkort och lite annat skoj.

Pöss på er!