Jag ska strax åka iväg på ett möte inför några workshops jag ska hålla. Men jag tänkte passa på att skriva nån rad här innan.

Dagen har hittills, i vanlig ordning rullat på till tonerna av bra låtar. Jag är helt beroende av musik. När jag tänker efter, är det inte många minuter under dagen som jag inte lyssnar eller sjunger på något. Dä ä mitt liv dä sä. Det skulle vara kul att ta upp min gamla hobby, att sjunga och spela ihop med andra. Om jag hade tid.

Det är underligt med musik, hur den kan plocka upp en när man är nere, förstärka känslor av både sorg och glädje, trösta, peppa, söva, lugna, stressa upp osv.

När jag tränar lyssnar jag på ”fulmusik”, upptempo-grejer som jag egentligen, som musiksnobb inte kan stå för. Som ni förstår, måste jag döda er om jag berättar att jag svettas till tonerna av Justin Biebers Eenie meenie, dåliga schlagers och Rihanna.

Min träningslista på Spotify innehåller också bra musik, Led Zeppelin till exempel. Det går otroligt bra att stå på crosstrainern med Whole lotta love i lurarna.

Det finns låtar som jag undviker att lyssna på för ofta, det är för starka musikminnen sammankopplade med dom. Eller för att de är för fina för att spelas sönder. En del R.E.M-låtar, Find the river till exempel, sammanknippar jag med pappas sjukdomstid och död när jag var tonåring. Så finns det ett antal sånger jag haft hjärtesorg till. Och min gråtlåt nummer ett: Philadelphia med Neil Young. Den kan jag lyssna på när jag känner att jag har gråt som vill ut, den liksom tröstar och lenar inuti.

Och på gladlåtslistan finns allt från Peggy Sue got married med Buddy Holly, Paul Simons You can call me Al, Day tripper med Beatles och Cinnamon Girl med Neil Young, till Get it on med T.Rex och Love man med Otis Redding.

Även klassisk musik går hem. Jag älskar Mozart, särskilt Trollflöjten och Figaros bröllop.

För att inte tala om den livsviktiga ”mysmusiken”: jazz, Fridas visor, Nick Drake, Evert Taube mm.

Min musiksmak är verkligen spretig. Men rätt bra, om jag får säga det själv. Och det får jag, för det här är MIN blogg. Ha ha!