Klokare och gladare
Man måste ju försöka muntra upp sig när vädret är som det är! Förmodligen skulle man dock bli inspärrad om man betedde sig som Gene Kelly. Men vad fasen! Allt för att mota bort rugget.
Om en och en halv vecka är det dags för värmländska bokmässan. Då finns jag på plats på CCC i Karlstad med min bok Det åttonde underverket. Jag kommer också ha ett litet framförande klockan 15.00 den 1a november. Det är detta jag måste börja förbereda idag.
Idag ska jag också testa något som heter kraniosakral terapi, mot min syn, det är ett halmstrå, men just nu greppar jag efter allt. Optikern kunde inte hjälpa mig nämligen och min väninna Greger har lovordat just den här sortens behandling. Vi får se. Om inte annat, så ska det vara väldigt skönt och avkopplande och det kan man ju alltid behöva.
Efter den sedvanliga våndan, lyckades jag till slut ”föda ur mig” ett manus till en längre, mer allvarlig serie härom dagen. Det är så för de flesta som skapar, tror jag, att man innan man sätter igång, tänker att det aldrig kommer gå, men så när det väl släpper är det en sådan himla befrielse. Tileln på serien blir just ”Räds du för sorgen?” och den handlar om hur det är att vara tonåring och ha en förälder som är dödsjuk i cancer, om hur man kan fly in i dikterna och i musiken för att klara av verkligheten. Den ska gå i Galago är det tänkt. Till detta lyssnar jag på musik jag gillade på den tiden (runt 1996), R.E.M. och Beatles bland annat. Allt för att komma i rätt stämning. Så får jag även väva in lite Fröding i berättelsen och det känns fint (därav titeln).
Vad det är bra att tiden fixar så mycket. Att man hela tiden blir lite tryggare och klokare (och gladare?), att det finns så mycket klokskap att hämta från sina medmänniskor, att man inte behöver vara kvar i gammal sorg utan att det går att gå vidare och i det stora hela må ganska bra. Sådant kan man vara tacksam över när oktober ruskar därute och regnet smattrar mor rutan.
Billerbloggen 